ELINAahlqvist

Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte vad det är som pågår. Det jag vet är att jag är sjukt less på det här. Och jag hatar när folk ska fråga alla andra istället för att tex ringa och fråga personen själv. Vad är problemet?
Dessutom har man kännt varandra i princip halva jävla livet. Och speciellt du, tyvärr, så känner du mig väldigt väl.

Va fan är problemet? Myntet trillar inte ner. Hissen går inte ända upp. Ljuset tänds inte.

När jag tänker på det blir jag så jävla förbannad. Varför inte bara låta mig vara ifred? Och om du inte vill det, så se till att ställa frågorna till mig nästa gång. Och gången efter det. Förhoppningsvis blir det inte en gång efter det, för det är en gång för mycket..

Anledningen att jag skriver detta här är för att jag vet att du läser.

Jag tycker det är sorgligt det som händer. Jag menar, vad hände egentligen!?. Du vet att du kan så mycket bättre än det du håller på med, du vet att du är såååååå mycket bättre. Det här är inte du, inte det minsta, du är inte såhär.
Även om tider förändras, så ska man vara sig själv. Det finns inte den minsta anledning till att ändra på sig, för det håller inte i längden.

Men jag slipper rädda dig den här gången. Jag slipper det. Håll mig utanför.

Varför jag bryr mig är för att jag blir indragen i skiten hela tiden. Varför?.

Gör mig en tjänst. Sluta upp med det bara. Låt mig vara. Och om du undrar något så är jag ett samtal bort, jag vill inte höra nå mer, nu räcker det. Och om jag hör något igen, så ringer jag själv och då lär jag vara förbannad. Och det är inget hot, det är ett löfte.

Tack & adjö.